avskaffafrizonerna

Jag vill ha en lag på importförbud på varor som producerats under oacceptabla arbetsvillkor.  Har tanken någonsin slagit dig att personen som sytt din tröja kanske inte har råd med kläder själv? Ska samhället verkligen ha en sådan dubbelmoral?

I dagens samhälle finns det enorma skillnader på människors arbetsvillkor. I Sverige finns det många säkerhetskrav på arbetsplatser, man får bilda fackföreningar och lönerna räcker till mat för dagen. De flesta av de saker vi konsumerar i Sverige är dock tillverkade utomlands av personer med helt andra arbetsvillkor. En lag i Sverige, som förbjuder import av varor som tillverkats av människor med oacceptabla arbetsvillkor, skulle förbättra många människors liv.

SvD hade ett reportage den 19:e december 2008 om hur några av arbetarna i cashewnötsindustrin i Indien hade det. De hade dålig lön, mellan fyra och elva kronor om dagen, men det som upprörde mig mest var ändå att de inte fick några skyddshandskar. När en cashewnöt skalas frigörs en frätande olja som kan ge allvarliga hudskador vid kontinuerlig kontakt. Ett par handskar är ingen stor utgift, men det skulle göra livet mycket bättre för dem.

Vissa hävdar att varorna skulle bli mycket dyrare om lönen för de anställda höjdes, men det tror inte jag är ett problem. Skulle vi betala en krona extra per t.ex. klädesplagg och den gick direkt till tillverkaren skulle det vara en jättestor löneförändring för dem, eftersom en svenskkrona har ett större värde i länder som Taiwan och Bangladesh där många av de plagg vi köper är sydda.

Risken med att införa lagen är att de som redan är anställda blir utan jobb. Ett skitjobb är trots allt bättre än inget alls. En lösning för att de svenska företagen inte ska behöva säga upp många av sina anställda, om lagen togs i bruk, vore en slags övergångsperiod på några år. Övergångsperioden skulle innebära att alla företag som börjar importera varor från en ny fabrik måste se över hur arbetarna har det ställt. De företag som redan har fabriker skulle successivt arbeta fram en acceptabel arbetsplats genom stegvis förbättring. När perioden är slut ska allt som importeras vara tillverkat på ett någorlunda sjyst sätt.

Förbjuder Sverige importen av varor som är tillverkade under oacceptabla arbetsvillkor kommer många människors liv att förbättras. Acceptabla arbetsvillkor bör innefatta; En lön som räcker till att äta sig mätt, en arbetsmiljö som inte orsakar skador och rättigheten att bilda fackliga föreningar. I många fabriker blir de anställda sparkade om de bildar en fackförening, lönerna är skamligt låga och säkerhetskraven är alldeles för låga, om det ens finns några.

Införs lagen skulle alla i hela världen fortfarande inte ha ett bra liv, men mångas skulle bli mycket bättre om Sverige började ta ansvar för vad som konsumeras. Även fast bara lilla Sverige genomför detta är det ett stort steg på vägen. Rom byggdes inte på en dag, men någon gång ska första stenen läggas.

Ekonomiska frizoner har knappast varit ett hett debattämne den senaste tiden. Kanske är det så att vi människor bara klarar av en viss mån dåliga nyheter, bara klarar av att höra hur dåligt alla andra har det till en viss gräns.

Men frågor kan vara viktiga även om de inte just för tillfället råkar vara i mediernas rampljus. De ekonomiska frizonerna är en möjlighet för rika i-landsföretag att utnyttja såväl arbetskraft som miljö i de redan fattiga u-länderna.

Ofta tillåts företag betala ut lägre minimilöner och erbjuda sämre arbetsvillkor. Dessutom har de mindre stränga krav på utsläpp av koldioxid och miljöfarliga gifter.

I vissa fall är arbetare förbjudna att vara med i fackföreningar. Det finns flera exempel på hur samtliga fackligt aktiva i en fabrik sparkats utan förklaring. Vid högsäsong kan arbetstiden vara 16 timmar per dag, sex dagar i veckan. Lönen kan vara så låg som 85 kronor.

För företagen är detta naturligtvis en dröm. Länderna ger bättre och bättre bud och företagen kan lägga ner mindre och mindre pengar på sina anställda och på miljön. Vinnare är de företag som endast tänker på sin egen vinstmaximering och förlorare är – alla vi andra.

Men varför väljer länder som Kina, Indonesien och Filippinerna att starta ekonomiska frizoner? De menar att ett underbetalt arbete är bättre än inget arbete alls. Och det stämmer ju. Däremot så är ett arbete med en anständig lön betydligt bättre än ett underbetalt.

Men så har tyvärr inte ett enskilt u-land råd att tänka. Alltför många jobb skulle gå förlorade. Just däri ligger faran; det skapas en ond cirkel där företagen kan ta mindre och mindre hänsyn till anställda och miljö.

Skulle alla länder enas om att avskaffa dessa zoner skulle däremot den onda spiralen upphöra, och företagen skulle tvingas erbjuda högre löner och ta större hänsyn till miljön.

Detta ser vi som ett stort steg i arbetet för att utplåna den globala fattigdomen.

Kanske beror frånvaron av debatt på att frågan helt enkelt ses som hopplös. Kan jag i Sverige verkligen påverka vad som händer där borta? Och trots allt är det väl ändå marknaden som styr?

Men vi har faktiskt all makt att styra marknaden om vi vill. Frågan är om vi tycker att det är värt det. Vad anser vi egentligen är viktigast; marknadens rätt att inte bli styrd eller individens rätt att inte bli utnyttjad?

Det viktiga just nu är att få människor att förstå hur allvarlig frågan är och att få politiker och makthavare medvetna om att människor faktiskt bryr sig.

För denna fråga är för viktig för att glömmas bort. Denna fråga är för viktig för att ignorera. Och just därför ber vi dig skriva på vår namninsamling.

Vi måste förstå att det går att påverka och att vi faktiskt har en möjlighet att göra livet bättre för människor som behöver det. En liten handling av var och en av oss kan göra större skillnad än man tror. De inhumana arbetsvillkoren kommer knappast att upphöra på grund av en namnunderskrift. Men förhoppningsvis är det ett steg i rätt riktning.

En ekonomisk frizon är ett avgränsat område i ett land med undantag från den nationella lagstiftningen, dvs. det finns inga lagar i dessa områden. Syftet med frizonerna är att locka utländska investerare. Länderna bjuder ofta under varandra i löne- och arbetsvillkor för att investerarna ska komma till just dem.  De utländska företagen erbjuds även mycket förmånliga villkor om de väljer att ha sina fabriker i frizonerna. Villkoren varierar från land till land, men kan exempelvis innebära skattebefrielser, ingen avgift när de exporterar och importerar varor och speciella priser på saker som vatten, el och lokaler.

Problemet med frizonerna är att de företag som har sin produktion där inte behöver följa några lagar. Företagen kan då behandla sina anställda och miljön som de vill eftersom de inte behöver följa några lagar. De anställda har ofta dålig lön, arbetar i farliga miljöer och det är ofta förbjudet att organisera sig fackligt.  Eftersom frizonerna ofta ligger avskilt och därför bor ibland arbetarna där. Majoriteten av de som arbetar i frizonerna är kvinnor.

43 miljoner människor arbetar idag i de 2700 ekonomiska frizoner som man uppskattar finns runt om i världen idag. De flesta ekonomiska frizonerna ligger i Asien och Central Amerika. Men de ekonomiska frizonerna förekommer även i andra delar av världen. I Europa t.ex. finns det idag cirka 50 ekonomiska frizoner. 

Ekonomiska frizoner har funnits sedan 1940-50 talen, men det var först på 80-talet som det blev allt vanligare. Storleken på frizonerna varierar stort, allt mellan en fabrik med ett hundratal anställda till hela städer som i Hong Kong. 

Varje dag tvingas människor arbeta i upp till sexton timmar per dag med löner så låga som 85 kronor per månad. Osäkra anställningar är vanligt förekommande och giftiga kemikalier och syror förstör de anställdas hälsa.


Allra värst är arbetsförhållanden i så kallade ekonomiska frizoner, där en stat släppt kontrollen över exempelvis minimilöner eller fackliga rättigheter för att göra det mer attraktivt för företag att starta en fabrik just där.


Detta fortsätter i en ond spiral där arbetsvillkoren bara blir sämre och sämre. Vinnare är de företag som endast fokuserar på sin vinstmaximering. Förlorare är alla vi andra.


Så vill du sätta stopp för detta slaveri och avskaffa de ekonomiska frizonerna - skriv då under på denna namninsamling!
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3802

"Avskaffa de ekonomiska frizonerna!" är en del ur ett projektarbete av sex elever i ettan på Globala Gymnasiet i Stockholm. Listan kommer lämnas in till en ansvarig politiker inom ett par veckor.


Tack!